Förvånad över bra sencha
Normalt så brukar jag bli mycket besviken när jag beställer grönt te på café. Det brukar vara av låg kvalité stoppat hårt i en teboll och nedsänkt i superhett vatten vilket resulterar i ett beskt te.
Döm om min förvåning när jag beställer japanskt sencha på Chic konditori vid Mariatorget, och jag får det i inte allt för hett vatten i en bodumkanna.
Första kannan blir bäst, eftersom jag häller upp den omedelbart (i stort sett, det tog 15-20 sek att gå till bordet). Den andra drar lite längre eftersom jag försöker ta en bild på kannan 
, men det är fortfarande ok.
Jag gissar på chumushi, mellanångat sencha, eftersom det har en frisk grönskaaktig smak, och en ljusgrön färg men inte den intensiva grönsakssmak som fukamushi, djupångat sencha, har.
Det mesta gröna teet du får på caféer håller inte denna kvalité och blir inte grönt efter bryggning, utan gult, då det är mer troligt att det i de fallen handlar om bancha, vilket har mycket mycket lägre kvalitet och är billigare.
Ska tillägga att en kanna kostar 60 kr, men det var det värt.
Tepaus
Det var ett tag sedan jag skrev något här, då jag har haft en liten tepaus. Jag har inte ens druckit utanför bloggandet, trots att jag har haft en massa fint kvalitétste hemma. Hädelse!
Ny tebricka
För mitt förra inlägg så var det första gången som jag använde min nya tebricka. Min gamla var tillverkad av bambu och de varningar jag har hört om bambu och Sveriges torra klimat verkar stämma, för jag har fått flera sprickor på ställen som gör att den läcker. Jag har länge velat ha en bricka i keramik eller metall, och som ett fan av den tjeckiska konstnären Petr Novák, så kändes det helt rätt med en bricka gjord av honom. Genom den tjeckiska teshoppen Darjeeling så kunde jag få tag på ett exemplar.
”This ”tea boat” is kind of Korean inspiration and I am glad that you like it. The glaze is feldspare only with white slip under it(coat of white clay)- on stoneware body. It should take nice patina by using it -you will see nice cracks colored by tea.” – Petr Novák
Rekommenderar även ett besök till Petrs blog, där han regelbundet visar upp sitt arbete.
Zengshan Xiaozhong
Köpte nyligen ett Zengshan Xiaozhong på In the Mood For Tea. Detta te, liksom det lite mer välkända Lapsang Souchong, borde vara det självklara valet för dig som även gillar rökig whisky. Att en whiskytokig kollega som normalt sett inte dricker te, gärna dricker Lapsang säger en del. Doften brukar vara det första som övertygar, så även med detta te med en stark rökdoft, som efter att ha blivit utsatt för syre förändras till torrt trä och citrus.
Smaken har en mycket tydlig rökton blandat med en smak jag har svårt att beskriva. Det sägs att smaken ska likna en frukt som kallas ”longan”, men då jag aldrig har smakat en sådan så blir min jämförelse tom. Jag märker en skillnad på detta och Lapsang Souchong som finns att köpa i andra mindre nogräknade kaffe och te-butiker, då detta te är fylligare, rundare och mildare. Detta är helt klart ett av mina favoritteer och ersättare för Lapsang Souchong! Underbart!
En video om yixingkannor
Jag är lika fascinerad av yixingkannor som jag är av de olika japanska varianterna, samt kopplingarna dem emellan.
The Beauty of Yixing from Brandon on Vimeo.
Featuring Kingston Lam of Orchid Tea House, Brooklyn, NY.
Qing Dynasty Duan Ni Shui Ping commissioned by King Rama V of Thailand.
Underbart kallt sencha
Hittade nyligen lite gammalt sencha, som jag tänkte kunde komma väl till pass nu när det blivit varmt. Det irriterar mig att jag inte vet vad det är för sencha, men sött och friskt blev det, vilket den söta, oljiga doften gav mig en föraning om, innan jag ens satt koppen till munnen. Att det var ett chumushi, medelångat, kan ha varit en bidragande orsak, då jag upplever att de sencha som ångats mer blir extra söta vid kallbryggning. Någon som har en annan uppfattning?
Köttbulle?
Ringde till en butik vars namn får förbli onämnt, som var listad som återförsäljare för Yuko Ono, för att höra ifall de hade något senchapulver inne. Så här förflöt det samtalet:
- Har ni något senchapulver inne?
- Vad?
- Senchapulver. Jag undrar om ni har något senchapulver inne.
- Köttbulle?
- Nej, senchapulver.
- …(tystnad) näe, jag…förstår inte.
- Ni står listad som återförsäljare för Yuko Ono och ska ha senchapulver. Pulveriserad sencha.
- Jamen ja, vi har sencha och eh…hojicha och de där.
- Jo, men har har ni senchapulver?
- Vad?
- Det är ett pulver i små plastflaskor.
- De där gröna?
- Nja, pulvret är grönt, men flaskan är inte grön. Den är ganska liten med en blå etikett.
- Jaha, de där. Näe…
Till expeditens försvar så får jag säga att hon var väldigt trevlig, tålmodig och tillmötesgående.
Feng Qing, 2003
Lätt puerh från In the Mood For Tea, väldigt lättdrucket med en mycket svag jordighet, sötma och uppfriskande bitterhet i början.
Jag brygger gong fu med korta bryggningar på allt från omedelbart till 30 sek, och märker att teet kommer igång först efter tredje bryggningen. Jag inser att 10 sekunder var för lite för att ”väcka” det här teet och märker också att detta te om något vinner på att sörplas! Det är som en kollapsad maratonlöpare som kräver första hjälpen.
Det förblir dock väldigt lätt och jag tänker att detta kanske är en bra introduktion till puerh? Själv vill jag gärna ha lite mer ”oomph” i mitt te!
Klart godkänt och överlag trevligt puerh som jag gärna dricker igen, även om det nog inte kommer stå högst på inköpslistan. Nu var det här mitt första sheng, så det är bara att erkänna och flagga med nybörjarflaggan. Jag är nyfiken på att testa ifall det finns några sheng där ute som jag skulle kunna förälska mig i, det här var mer som en trevlig bekantskap. På återseende!
Kumamoto Yabe Sencha Shiraore
Från Yuuki-Cha
Detta te innehåller mycket stjälkbitar som blandats med blad och doften i torr form är intensivt gräsig. Så fort vatten träffar teet så kommer dock en bekant algaktig doft fram. Efter upphällning så förstår jag varför det är så bekant, det doftar ju matcha(!) Mycket förbryllande!
Bryggningen gör jag för övrigt på känn, dvs att jag häller upp hett vatten i en kopp, och väljer att hälla i vattnet i kannan när jag måste släppa greppet om koppen efter ett par sekunder. Då brukar det vara runt 70 grader.
Detta är ett chumushi, mediumångat, vilket direkt känns på smaken. Det känns verkligen som mitt emellan ett asamushi och fukamushi, vilket jag inte känt så tydligt hos något tidigare te. Det har en härlig mustig, grönsaksaktig matchasötma och det är ett riktigt trevligt och ovanligt komplicerat sencha för att enbart kosta $8. Det här skaffar jag gärna igen!
Gyokuro från Hoschino Seichaen
Avnjuter ett gyokuro och funderar över hur årets teskörd kommer att bli påverkad av vad som hänt i Japan de senaste veckorna. Hur kommer teskörden påverkas, och alla familjer som är beroende av produktionen av te i Japan?
Detta gyokuro är från Yuko Ono, tillverkat av Hoshino Seichaen, och Vid öppnandet av påsen så kommer en härligt bekant söt och oljig doft emot mig, som påminner om varför jag gillar skuggat te så mycket.
Jag brygger det i 50 grader i en minut. Smaken är härligt syrlig och söt om vartannat, med en stark oljig konsistens som ger teet mycket fyllighet och fyller upp munnen, med en aning sträv känsla efteråt.
Andra bryggningen gör jag i strax över 50 grader, och häller omedelbart upp det, samma sak med den tredje.
Första bryggningen är tveklöst bäst, men de andra två blev en aningens bittra, vilket jag tror beror på den långsamma upphällningen. Även om jag hällde upp omedelbart, så tog det några sekunder för mycket att få ut allt, och den tiden måste också räknas in i bryggtiden. Delvis beror säkert mitt slarv på att jag samtidigt beundrade min nya shiboridashi, tillverkad av en tjeckisk keramikmakare, tillika tenörd, Petr Novák. (Se gärna hans blog: Pots and tea)
Teet är iaf underbart!
