Category Archive
The following is a list of all entries from the Yuko Ono Sthlm category.
Gyokuro från Hoschino Seichaen
Avnjuter ett gyokuro och funderar över hur årets teskörd kommer att bli påverkad av vad som hänt i Japan de senaste veckorna. Hur kommer teskörden påverkas, och alla familjer som är beroende av produktionen av te i Japan?
Detta gyokuro är från Yuko Ono, tillverkat av Hoshino Seichaen, och Vid öppnandet av påsen så kommer en härligt bekant söt och oljig doft emot mig, som påminner om varför jag gillar skuggat te så mycket.
Jag brygger det i 50 grader i en minut. Smaken är härligt syrlig och söt om vartannat, med en stark oljig konsistens som ger teet mycket fyllighet och fyller upp munnen, med en aning sträv känsla efteråt.
Andra bryggningen gör jag i strax över 50 grader, och häller omedelbart upp det, samma sak med den tredje.
Första bryggningen är tveklöst bäst, men de andra två blev en aningens bittra, vilket jag tror beror på den långsamma upphällningen. Även om jag hällde upp omedelbart, så tog det några sekunder för mycket att få ut allt, och den tiden måste också räknas in i bryggtiden. Delvis beror säkert mitt slarv på att jag samtidigt beundrade min nya shiboridashi, tillverkad av en tjeckisk keramikmakare, tillika tenörd, Petr Novák. (Se gärna hans blog: Pots and tea)
Teet är iaf underbart!
Aoyagi
Likt Tokujyo Hitotoki så kommer detta te från Yuko Ono, och även detta sencha är ett asamushi, dvs lättångat, som i torr form har lite doft av hö, men som mer går mot oljigt och sött. Bladen är ljusgröna blandat med några få stjälkar, som efter att ha fått dra en stund i varmt vatten, liknar hur maskrosstjälkar korvar ihop sig. Trevligt!
Första bryggningen gör jag i 60 grader varmt vatten i 1 min. Andra bryggningen i 70 grader i någon sekund, tredje i 70 grader och 30 sekunder.
Genom alla bryggningar så har det en mycket söt smak, inte i stil med de skuggade teerna kabusecha och gyokuro, men ändå mycket sött, med en svag ton av gräs eller hö långt bak. Rogivande och underbart lätt te som jag redan önskar jag hade mer av!
Tokujyo Hitotoki
Öppnade idag en påse med ett sencha vid namn Tokujyo Hitotoki, som jag köpte från Yuko Ono förra året på Stockholm Green Festival.
I torr form så har det en stark söt doft av hö och lakrits, och vad jag kan se på bladens storlek och färg, så är det ett lättångat te, asamushi. Första bryggningen som görs i strax under 70 graders vatten i en minut är milt, gräsigt och friskt och färgen lätt gul. Det har även en lätt algighet som jag tycker om hos just sencha.
Andra bryggningen görs med några grader varmare vatten och drar 30 sekunder, är mer intensivt gult med en ton av grönt. Fortfarande mycket milt och runt, med den friska gräsiga smaken från den första bryggningen.
Tredje bryggningen görs också i ännu några grader varmare vatten (strax under eller strax över 80?) och strax över 30 sekunder, med bibehållen fyllighet.
I fjärde bryggningen, i ungefär samma temperatur, så glömmer jag bort teet och det får stå i 1 min och 30 sek, och jag blir förvånad över hur mycket det här teet tål när det gäller bryggtid och temperatur, för det har fortfarande samma milda smak från förut, om än med en aningens mer beska, vilket i det här fallet mer blir som en extra krydda. Men femte bryggningen säger mig att jag ska stanna upp.
Mycket avkopplande och lagom te som jag gärna dricker igen!
Teset på jobbet
Återhämtar mig precis från en förkylning, vilket ju så klart resulterat i att jag haft lite svårt att prova något nytt. Men nu så här i slutet när jag nästan är återställd, så har jag tagit ett teset till jobbet. Jag dricker i stort sett inget av det kaffe som finns där längre, vilket har fått mig att må mycket bättre. Ingen mer dålig kaffeandedräkt eller magont som kaffet där är ökänt för att orsaka!
Burken och kannan är från Yuko Ono, koppen från Hibiki-an och sencha från Ki-Ki.
Yuko Ono Sthlm på Stockholm Green Festival
Yuko Ono Sthlm närvarade på Stockholm Green Festival som var 15-16:e juli i år. Var självklart tvungen att titta förbi och se om Yuko Ono hade några bra erbjudanden, och det blev en hel del får jag erkänna!
Genmaicha, gyokuro, två påsar hojicha, tre sencha
Det blev en påse genmaicha från i år, en påse gyokuro från Hoshino Seichaen (deras sencha, som Yuko Ono för övrigt har, är underbar!), en påse hojicha + en extra som en gåva från Yuko Ono, en påse Aoyagi sencha, ett Hoshino Seichaen sencha från i år, och en påse Tokujyo Hitotoki sencha.
Passade dessutom på att testa lite olika issencha och en senchakaka, och fick genast ett nytänt intresse för att försöka mig på bakning med te igen, trots mitt tidigare misslyckade försök. För övrigt så fick jag prata en stund med Yuko själv, som ju är helt underbar. Det är så otroligt roligt att ha kontakt med henne, oavsett om det är via mail eller personligen. Jag vurmar verkligen för hennes företag och det te av hög kvalité hon fört in till den svenska marknaden.
Postar lite bilder från Yuko Onos tält.
Senchapulver från Yuko Ono
Köpte nyligen senchapulver från Yuko Ono men har inte funnit en lämplig dosering ännu och de flesta koppar har hittills blivit en aning svaga.
Jag vet inte om det är pulverformen i sig, eller om det är det faktum att det är mer än ett år gammalt, som gör att jag upplever att jag behöver så mycket pulver. Det ska bli intressant att se hur länge den här flaskan räcker för mig, men preliminärt så undrar jag om det är så prisvärt det här med 185 kr flaskan. Jag köpte det primärt för att det skulle vara enkelt att ha på jobbet, men jag funderar på om det inte är enklare att ta med mig en kanna och vanligt sencha.
Den senaste koppen blev ganska bra, med en söt och nötig ton, som var förvånande lik matcha. Doften i koppen efteråt är förvånande frisk och söt.
Senchaholic 