Senchaholic


Grace Tea House

Drack te på Grace Tea House för första gången och det var en intressant upplevelse på flera sätt. Som vanligt så var det folktomt, som när på en kund som väntade på att personalen skulle plocka fram en beställning åt henne. I bakgrunden så moppade någon golvet i brist på andra arbetsuppgifter, vilket var förståeligt om än konstigt, eftersom det här var runt klockan 17:30 och det kanske inte är så inbjudande med storstädning i lokalen när nya kunder är på väg in.

Till deras förskräckelse stod nu en ny kund och väntade, vilket verkade orsaka stor uppståndelse. 🙂 Jag berättade att jag skulle vilja ha te och satte mig inne i en solig hörna vid fönstret.

Just det te jag valde är ett grönt som kallas Long Jing, och jag valde den lite dyrare varianten som Grace Tea House hade listat som ”exclusive”. En kvinna i personalen kokade vatten och bar fram gaiwan och te. Hon förvärmer min gaiwan åt mig, lägger i blad, häller på vatten och ber mig vänta 2 min. Jag blir genast väldigt förvånad över tiden och funderar över om det inte kommer bli lite för bitigt, vilket bekräftas efter att jag testat fösa undan bladen med locket till gaiwanen och tar en första klunk. Det har då dragit lite mer än en och en halv minut och jag ber om att få en kopp att hälla över teet i.

Något för stora kärl

Andra bryggningen så låter jag det dra 1 min för att sedan hälla direkt över till min kopp. Teet har en mycket fruktig smak av aprikos med citrustoner med ett torrt avslut som sprider sig i munnen. Följande bryggningar gör jag på följande sätt;

  • Nr 3: 1 min 30 sek
  • Nr 4: 1 min 45 sek
  • Nr 5: 2 min
  • Nr 6: 2 min 30 sek

Tankar efter bryggningen

Några tankar dök upp efteråt och jag tycker att kopp och gaiwan är för stora t.ex. Jag drog det här teet sex gånger, vilket gjorde att jag fick i mig ca 7 dl te(!). Jag hade gärna sett att båda kärlen var mindre, och fått mindre te (till ett lägre pris så klart). Man skulle definitivt kunna vara två om en bryggning egentligen.

Jag tänker att jag borde lytt min magkänsla och struntat i hennes råd lite tidigare, så hade jag nog dragit den andra bryggningen i kanske 30 sek istället för 1 min, men nu var teet redan så ”öppnat”.


Sursöt havregrynsgröt

På House of Tea så hittade jag för ett tag sedan något som kallas för gojibär som verkade spännande. Så när jag såg en påse från Risenta i min lokala konsumbutik så kände jag att jag bara måste testa. De kan ätas som de är eller bryggas te på, ser ut som röda russin, och har en söt doft av spannmål när de är torkade.

Torkade gojibär

Det torkade bäret är en aning sött blandat med en större del beska, och jag roas av förpackningen där tillverkaren skrivit ”Gott som snacks”, vilket jag inte stämmer in i.

Bryggning med gojibär

Jag testar första att brygga i fem minuter, efter rådet på HoT, med förvärmd gaiwan i 85 grader (vad min vattenkokare klarar av att prestera). Bryggden får förvånansvärt nog en grönaktig ton, med en svag doft av havregrynsgröt. Smaken är inte långt ifrån och är alltså…som söt havregrynsgröt utan mjölk. Den har inte samma beska som jag fann hos de torra bären och jag noterar också att beskan är borta när jag äter de förvällda bären. Jag gör även en andra bryggning på tre minuter och känner nu lite mer syrlighet.

Gojibärste

Det står mycket skrivet om hur nyttiga de här bären är, men de får vara hur nyttiga som helst, för det är nog något av det tråkigaste jag druckit på länge. Jag tror faktiskt att jag slänger påsen!


Mitt första gyokuro

Teet jag testar är ett gyokuro kallat Gyokuro Fuuki hos House of Tea.

Det är första gången jag öppnar påsen, och jag känner en ganska intensiv oljig, nötig och söt doft.

Gyokuro Fuuki

Jag börjar med att värma upp kanna, yuzamashi och kopp. För över vatten från kärl till kärl för att sänka temperaturen och jag nöjer mig vid 52 grader. Gyokuro ska ha mer te per vattenmängd och dra längre än sencha, så jag har i ungefär en matsked gyokuro, häller på vattnet och låter dra i 2 min. Från kannan så känner jag en intensivt söt, frisk och skogsaktig doft och jag njuter av den intensiva gröna färgen på bladen som börjar veckla ut sig.

Första bryggningen

Resultatet blir en grön bryggd men med en inte så angenäm smak, då den har alldeles för mycket bitterhet i sig, men blandat med mycket sötma.

En fin grön färg

I min andra bryggning så använder jag 60-gradigt vatten och häller upp i kopp omedelbart. Nu var det lite mer angenämare, men fortfarande inte riktigt där ännu.

Efter bryggning

I min tredje bryggning så försöker jag med 62-gradigt vatten, låter det dra i några sekunder och upplever en mer söt och syrlig, oljig, skogs och grönsaksaktig smak, som känns mycket mer tilltalande. I min fjärde bryggning så använder jag samma temperatur som i den tredje, på ett ungefär, och häller upp omedelbart. Det är mycket trevligare smak på teet nu! Doften som blir kvar i koppen av detta te är söt pepparkaka(!).

Efter några bryggningar

Gyokuroblad ska vara tillräckligt söta för att äta sägs det, och självklart så måste jag ju bara testa! Jag blir mycket förvånad över hur gott det är att äta bladen. Smaken är ganska söt och har en blandning av spenat, haricot verts och ärtor. Till tebladen dricker jag så klart en kopp gyokuro, och jag befinner mig just nu i ett grönt rus där jag sitter och fnissar för mig själv. Det var en stark smakchock för smaklökarna, men det var ett spännande och trevligt te. Mitt första gyokuro och det har gjort mig nyfiken på mer! Framförallt så ser jag fram emot att få testa fler varianter från fler odlare, men framförallt ett färskt gyokuro, då detta var från sommaren 2009. Det vore ju definitivt intressant att få testa Fuuki från i år i syfte att jämföra.

Mycket gott!

Nästa gång så ska jag nog använda en något kortare bryggtid (1 min 30 sek) alternativt lägre temperatur (40 grader), för att se om min första bryggning kan göras bättre. Jag måste också jobba vidare på att lära mig sänka vattnets temperatur utan hjälp av termometer, men det kräver finkänslighet som jag ännu inte besitter.

Hur länge jag kan hålla mig innan jag testar igen? Ungefär en minut efter att jag publicerat detta!

Uppdatering: 1 min 30 var ganska lagom med 50 graders vatten, och de följande gångerna så häller jag med vatten hetare än 60 grader (är inte så noga) och häller omedelbart. Det sista är oerhört viktigt med detta te! Om du ska hälla i te i flera koppar, så bör du nog hälla upp teet i en uppvärmd yuzamashi, och därefter distribuera teet till flera koppar, för att förhindra att teet fortsätter bryggas. För lång bryggtid påvkerkar även smaken på bladen efteråt som, även om de har samma söta smak, har en besk inslagning.


Sockerkaka med matcha

Testade att göra en kaka smaksatt med matcha nyligen, men det blev inte så lyckat. Jag använde Matcha Midori som jag recenserade tidigare, men märker att teet förändrar karaktär när jag använder det som ingrediens i en kaka. Kakan får en tunn smak av spenat, vilket inte var riktigt vad jag förväntade mig, framförallt inte om jag tänker på hur teet smakar när jag dricker det. Fel typ av matcha kanske?

Sockerkaka med matcha


Matcha Midori

Min första erfarenhet med matcha var inte så rolig och jag blev faktiskt riktigt besviken. Vilket nog berodde på att jag var så oerfaren. Matcha är ett enkelt men ändå komplicerat te, med till synes enkla redskap som kräver stor finess att hantera för att det ska bli riktigt bra.

pulver av Matcha Midori

Det matcha jag testar är Matcha Midori från House of Tea. Det är ett av deras billigaste matcha och lämpar sig enbart för usucha (tunnt te) och matlagning enligt dem.

Matcha Midori - innan vispning

När jag doftar på teet direkt från påsen så känner jag en ganska stark doft av choklad blandat med ett uns av hav. Efter ihällning av vatten och vispning av teet så doftar jag igen och känner en len nötig doft.

Matcha Midori - efter vispning

Jag tar en klunk och känner till en början en välbekant söt och aning nötig smak, med ett svagt bittert avslut. Jag tar en till klunk och ser till att teet sprider sig i hela munnen och täcker hela tungan. Samma nötiga smak blir starkare, men spritter även till ibland och blir sötare. Efteråt så känner jag mig lätt sträv i munnen, men blandat med en uppfriskande känsla och en eftersmak av mandel.
Jag ser fram emot att testa en ny matcha, och framförallt en lite finare som jag kan göra koicha (tjockt te) med.