Senchaholic


Chaikhana

Jag tog med en kompis till Chaikhana på Svartmang. 23 i Gamla Stan i veckan, vilket var lite av en besvikelse. Jag hade tidigare läst en recension på Tebloggen och hade kanske lite för höga förväntningar.

Min kompis valde ett indiskt svart te, som jag tyvärr missade att notera namnet på, medan jag valde ett grönt te som jag först trodde hette Jiang Xi, men det framkom senare att det egentligen är namnet på provinsen där teet kommer ifrån, så vad det heter vet jag inte heller. Jag vet, den här terecensionen är lika misslyckad som teet vi drack!

Vi fick varsin kanna och kopp, där min kompis fick en lite större klassisk kopp med öra och jag en mindre kopp utan öra, som väl var menat att efterlikna de mindre klassiska kopparna som används i Kina. En liten kopp bara för att det är ett kinesiskt te? Jag föredrar små koppar i allmänhet, oavsett vilket te det är, åtminstone när det gäller te av högre kvalité. Båda teerna kostade strax över 60 kr och var alldeles för svaga, där den felande länken nog var att mängden vatten till mängden te hade fel proportioner, vilket kanske är en smaksak, men då skulle jag gärna vilja brygga mitt te själv. Grace Tea House vinner mot Chaikhana på den här punkten!

Jag beställde även in en croque monsieur som de kallade för croque chaikhana. För 85 kr så förväntar jag mig en smaksensation, men det enda bra med den här mackan var salladen vid sidan om. Brödet var torrt och svårgenomträngligt med skinka, tomat och två sorters ost ovanpå, varav den ena osten var någon slags mögelost.

Ett stort plus för att personalen sänkte priset på min croque chaikhana från 85 till 50 kr när jag påtalade hur torr den var! Det får mig faktiskt vilja komma tillbaka för ett andra test, men då håller jag mig nog till te och något bakverk, det kanske inte är lika riskfyllt.

Annonser