Senchaholic


Category Archive

The following is a list of all entries from the Gyokuro category.

Gyokuro från Hoschino Seichaen

20110327-045024.jpgAvnjuter ett gyokuro och funderar över hur årets teskörd kommer att bli påverkad av vad som hänt i Japan de senaste veckorna. Hur kommer teskörden påverkas, och alla familjer som är beroende av produktionen av te i Japan?

20110327-045102.jpgDetta gyokuro är från Yuko Ono, tillverkat av Hoshino Seichaen, och Vid öppnandet av påsen så kommer en härligt bekant söt och oljig doft emot mig, som påminner om varför jag gillar skuggat te så mycket.

20110327-045136.jpgJag brygger det i 50 grader i en minut. Smaken är härligt syrlig och söt om vartannat, med en stark oljig konsistens som ger teet mycket fyllighet och fyller upp munnen, med en aning sträv känsla efteråt.

20110327-045142.jpgAndra bryggningen gör jag i strax över 50 grader, och häller omedelbart upp det, samma sak med den tredje.

20110327-045149.jpgFörsta bryggningen är tveklöst bäst, men de andra två blev en aningens bittra, vilket jag tror beror på den långsamma upphällningen. Även om jag hällde upp omedelbart, så tog det några sekunder för mycket att få ut allt, och den tiden måste också räknas in i bryggtiden. Delvis beror säkert mitt slarv på att jag samtidigt beundrade min nya shiboridashi, tillverkad av en tjeckisk keramikmakare, tillika tenörd, Petr Novák. (Se gärna hans blog: Pots and tea)

Teet är iaf underbart!

20110327-045156.jpg

Annonser

Kallt gyokuro Fuuki

Beställde nyligen en kanna för iste från Yuko Ono. Den rymmer 1 liter och har ett finmaskigt filter i toppen.

En av de teer som jag testade att brygga kallt var gyokuro Fuuki som jag recenserade tidigare. Jag använde ca 4-5 teskedar gyokuro och lät det dra en halvtimme ungefär.

Resultatet var fantastiskt med en ljuv frisk, söt och syrlig smak av tall och grönsaker. Jag försökte att dra ut på det så länge jag kunde, genom att fylla på mer och mer vatten allt eftersom, men till slut så orkade inte bladen längre.

Underbart!


Gyokuro som exklusivt pålägg?

Jag har ju tidigare ätit gyokuro, och inspirerad av tekoppens senchamacka, så beslöt jag mig efter en session med gyokuro att testa med de bladen, en skiva bröd och creme bonjour med kantareller.

Hur det blev? Osten tog i det här fallet överhanden tyvärr, men teet fanns där i bakgrunden som ett mjukt avslut, dvs ok men ingen sensation.


Mitt första gyokuro

Teet jag testar är ett gyokuro kallat Gyokuro Fuuki hos House of Tea.

Det är första gången jag öppnar påsen, och jag känner en ganska intensiv oljig, nötig och söt doft.

Gyokuro Fuuki

Jag börjar med att värma upp kanna, yuzamashi och kopp. För över vatten från kärl till kärl för att sänka temperaturen och jag nöjer mig vid 52 grader. Gyokuro ska ha mer te per vattenmängd och dra längre än sencha, så jag har i ungefär en matsked gyokuro, häller på vattnet och låter dra i 2 min. Från kannan så känner jag en intensivt söt, frisk och skogsaktig doft och jag njuter av den intensiva gröna färgen på bladen som börjar veckla ut sig.

Första bryggningen

Resultatet blir en grön bryggd men med en inte så angenäm smak, då den har alldeles för mycket bitterhet i sig, men blandat med mycket sötma.

En fin grön färg

I min andra bryggning så använder jag 60-gradigt vatten och häller upp i kopp omedelbart. Nu var det lite mer angenämare, men fortfarande inte riktigt där ännu.

Efter bryggning

I min tredje bryggning så försöker jag med 62-gradigt vatten, låter det dra i några sekunder och upplever en mer söt och syrlig, oljig, skogs och grönsaksaktig smak, som känns mycket mer tilltalande. I min fjärde bryggning så använder jag samma temperatur som i den tredje, på ett ungefär, och häller upp omedelbart. Det är mycket trevligare smak på teet nu! Doften som blir kvar i koppen av detta te är söt pepparkaka(!).

Efter några bryggningar

Gyokuroblad ska vara tillräckligt söta för att äta sägs det, och självklart så måste jag ju bara testa! Jag blir mycket förvånad över hur gott det är att äta bladen. Smaken är ganska söt och har en blandning av spenat, haricot verts och ärtor. Till tebladen dricker jag så klart en kopp gyokuro, och jag befinner mig just nu i ett grönt rus där jag sitter och fnissar för mig själv. Det var en stark smakchock för smaklökarna, men det var ett spännande och trevligt te. Mitt första gyokuro och det har gjort mig nyfiken på mer! Framförallt så ser jag fram emot att få testa fler varianter från fler odlare, men framförallt ett färskt gyokuro, då detta var från sommaren 2009. Det vore ju definitivt intressant att få testa Fuuki från i år i syfte att jämföra.

Mycket gott!

Nästa gång så ska jag nog använda en något kortare bryggtid (1 min 30 sek) alternativt lägre temperatur (40 grader), för att se om min första bryggning kan göras bättre. Jag måste också jobba vidare på att lära mig sänka vattnets temperatur utan hjälp av termometer, men det kräver finkänslighet som jag ännu inte besitter.

Hur länge jag kan hålla mig innan jag testar igen? Ungefär en minut efter att jag publicerat detta!

Uppdatering: 1 min 30 var ganska lagom med 50 graders vatten, och de följande gångerna så häller jag med vatten hetare än 60 grader (är inte så noga) och häller omedelbart. Det sista är oerhört viktigt med detta te! Om du ska hälla i te i flera koppar, så bör du nog hälla upp teet i en uppvärmd yuzamashi, och därefter distribuera teet till flera koppar, för att förhindra att teet fortsätter bryggas. För lång bryggtid påvkerkar även smaken på bladen efteråt som, även om de har samma söta smak, har en besk inslagning.