Senchaholic


Category Archive

The following is a list of all entries from the Sencha category.

Förvånad över bra sencha

Normalt så brukar jag bli mycket besviken när jag beställer grönt te på café. Det brukar vara av låg kvalité stoppat hårt i en teboll och nedsänkt i superhett vatten vilket resulterar i ett beskt te.

Döm om min förvåning när jag beställer japanskt sencha på Chic konditori vid Mariatorget, och jag får det i inte allt för hett vatten i en bodumkanna.

Löst sencha i bodumkanna

Första kannan blir bäst, eftersom jag häller upp den omedelbart (i stort sett, det tog 15-20 sek att gå till bordet). Den andra drar lite längre eftersom jag försöker ta en bild på kannan ;-), men det är fortfarande ok.

Jag gissar på chumushi, mellanångat sencha, eftersom det har en frisk grönskaaktig smak, och en ljusgrön färg men inte den intensiva grönsakssmak som fukamushi, djupångat sencha, har.

Det mesta gröna teet du får på caféer håller inte denna kvalité och blir inte grönt efter bryggning, utan gult, då det är mer troligt att det i de fallen handlar om bancha, vilket har mycket mycket lägre kvalitet och är billigare.

svårt att ge den gröna färgen rättvisa i den dovt belysta lokalen

Ska tillägga att en kanna kostar 60 kr, men det var det värt.

Gröna terester i botten av glaset


Underbart kallt sencha

Hittade nyligen lite gammalt sencha, som jag tänkte kunde komma väl till pass nu när det blivit varmt. Det irriterar mig att jag inte vet vad det är för sencha, men sött och friskt blev det, vilket den söta, oljiga doften gav mig en föraning om, innan jag ens satt koppen till munnen. Att det var ett chumushi, medelångat, kan ha varit en bidragande orsak, då jag upplever att de sencha som ångats mer blir extra söta vid kallbryggning. Någon som har en annan uppfattning?

20110606-053805.jpg


Kumamoto Yabe Sencha Shiraore

Från Yuuki-Cha

Detta te innehåller mycket stjälkbitar som blandats med blad och doften i torr form är intensivt gräsig. Så fort vatten träffar teet så kommer dock en bekant algaktig doft fram. Efter upphällning så förstår jag varför det är så bekant, det doftar ju matcha(!) Mycket förbryllande!

Bryggningen gör jag för övrigt på känn, dvs att jag häller upp hett vatten i en kopp, och väljer att hälla i vattnet i kannan när jag måste släppa greppet om koppen efter ett par sekunder. Då brukar det vara runt 70 grader.

Detta är ett chumushi, mediumångat, vilket direkt känns på smaken. Det känns verkligen som mitt emellan ett asamushi och fukamushi, vilket jag inte känt så tydligt hos något tidigare te. Det har en härlig mustig, grönsaksaktig matchasötma och det är ett riktigt trevligt och ovanligt komplicerat sencha för att enbart kosta $8. Det här skaffar jag gärna igen!


Aoyagi

Likt Tokujyo Hitotoki så kommer detta te från Yuko Ono, och även detta sencha är ett asamushi, dvs lättångat, som i torr form har lite doft av hö, men som mer går mot oljigt och sött. Bladen är ljusgröna blandat med några få stjälkar, som efter att ha fått dra en stund i varmt vatten, liknar hur maskrosstjälkar korvar ihop sig. Trevligt!

20110324-111648.jpg

Första bryggningen gör jag i 60 grader varmt vatten i 1 min. Andra bryggningen i 70 grader i någon sekund, tredje i 70 grader och 30 sekunder.

Genom alla bryggningar så har det en mycket söt smak, inte i stil med de skuggade teerna kabusecha och gyokuro, men ändå mycket sött, med en svag ton av gräs eller hö långt bak. Rogivande och underbart lätt te som jag redan önskar jag hade mer av!

 

20110324-111854.jpg


Tokujyo Hitotoki

Öppnade idag en påse med ett sencha vid namn Tokujyo Hitotoki, som jag köpte från Yuko Ono förra året på Stockholm Green Festival.

I torr form så har det en stark söt doft av hö och lakrits, och vad jag kan se på bladens storlek och färg, så är det ett lättångat te, asamushi. Första bryggningen som görs i strax under 70 graders vatten i en minut är milt, gräsigt och friskt och färgen lätt gul. Det har även en lätt algighet som jag tycker om hos just sencha.

Andra bryggningen görs med några grader varmare vatten och drar 30 sekunder, är mer intensivt gult med en ton av grönt. Fortfarande mycket milt och runt, med den friska gräsiga smaken från den första bryggningen.

20110318-013801.jpg

Tredje bryggningen görs också i ännu några grader varmare vatten (strax under eller strax över 80?) och strax över 30 sekunder, med bibehållen fyllighet.

I fjärde bryggningen, i ungefär samma temperatur, så glömmer jag bort teet och det får stå i 1 min och 30 sek, och jag blir förvånad över hur mycket det här teet tål när det gäller bryggtid och temperatur, för det har fortfarande samma milda smak från förut, om än med en aningens mer beska, vilket i det här fallet mer blir som en extra krydda. Men femte bryggningen säger mig att jag ska stanna upp.

Mycket avkopplande och lagom te som jag gärna dricker igen!


Tillbaka med sencha

Njuter av ett ganska enkelt och billigt sencha, Okuyutaka från Yuuki-Cha.

20110325-092318.jpg

Som många sencha har det en söt doft när det är torrt, och i det här fallet en intensiv godisdoft. (nej, detta är inte smaksatt). Vanligtvis brukar den här doften enligt min erfarenhet bara visa sig i koppen efteråt hos lite dyrare sencha. Men så är det här ett asamushi, dvs lätt ångat te, som jag har begränsad erfarenhet av.

Smaken är ganska söt, med en ton av fisk. Temperaturen är bokstavligen på känn, då jag känner på koppen när det är tillräckligt varmt.

Bryggtiden är 50 sek, 10 sek och strax över 20 sek vardera.

Jag skulle säga att det är godkänt för priset på $14 för 100g, och kan tänka mig att köpa det igen.

 


Kallbryggning av Nama Yutaka Midori Kagoshima Sencha

Jag testade att kallbrygga det sencha jag testade igår, och det blev riktigt lyckat. Det krävdes inte länge i kylen, 10 min, för att det skulle bli drickbart, vilket nog beror på att det är fukamushi. Jag använde mig av en kanna från Hario som jag köpt via Yuko Ono och med dess finmaskiga filter är den perfekt för detta finfördelade te.

Detta sencha blir lite extra bittert när det får dra på detta sätt, men det är på precis rätt nivå, där det bara ger krydda till teet. Jag märkte efter lite experimenterande att det inte spelade någon roll hur länge teet fick dra, utan det behöll samma nivå av behagliga bitterhet. Teet har i övrigt samma smak som det har om det serveras varmt.

Visst är det en fin grön färg?


Nama Yutaka Midori Kagoshima Sencha

Det är dags för shincha, eller årets första te, och det första shincha jag har testat är Nama Yutaka Midori Kagoshima Sencha från Umami-Chaya.

(klickar bild)

Doften från påsen är söt, syrlig och blommig och teet är väldigt finfördelat, nästan i pulverform, vilket är typiskt för ett fukamushi, dvs ett te som ångats under extra lång tid. Det resulterar i ett te som blir intensivt grönt och grumligt vid bryggning, och när en kopp har fått stå ett tag så samlas det en del te i botten av koppen. Att det hamnar så mycket av dessa små tepartiklar i koppen beror till viss del på att jag använder mig av en kanna med ett keramiskt filter, sasame, till skillnad från ett metalfilter, obi-ame. Smaken är också typisk för ett fukamushi, med en stark ton av grönsaker blandat med en söt oljighet, men inte värst mycket umami, vilket får mig att tycka att det är lite platt.

Bryggning (klickbar bild)

Efter första bryggningen

I andra bryggningen så häller jag från vattenkokaren till en vattenkylare, yuzamashi, för strax över 70-gradigt vatten, vartefter jag häller upp omedelbart. Andra bryggningen liknar den första väldigt mycket sånär som på en svag behaglig bitterhet. (notera också på bilden hur andra koppen blir något mörkare och mer grumlig)

Efter andra bryggningen

I tredje bryggningen använder jag 75 gradigt vatten och häller än en gång upp omedelbart. Teet är lite svagt denna gång, men fortfarande njutbart.

Jag testar även att brygga det i strax över 60 grader, vilket resulterar i ett mildare och sötare men, i det här fallet också, ett tråkigare te. Andra bryggningen där jag häller i 60-gradigt vatten i kannan och häller upp direkt är lite trevligare, och teet blir en aning mer oljigt.

Ett medelmåttigt men ändå godkänt sencha med tanke på priset.


Iste i dess riktiga bemärkelse

Har nu testat att brygga med is, och resultatet blir riktigt bra. När jag håller kannan under näsan så känner jag en frisk, söt doft av vindruvor. Smakmässigt blir det ett sött och koncentrerat te som lämnar en lång eftersmak.

Detta är ett fukamushi sencha vilket kylan till trots resulterar i ett bitigt te med en bitter underton, men nästa gång ska jag testa med lite kabusecha eller, när jag väl införskaffat ett, gyokuro! Om jag ändå haft lite kvar av mitt gyokuro Fuuki!

Annars om jag ska göra det med sencha igen så blir det nog främst ett asamushi eller chumushi. Jag tror att fukamushi är lite för känsligt för att bryggas så här länge. Men missförstå mig rätt, för jag tycker att det är gott och kan tänka mig att göra det igen!


Senchapulver från Yuko Ono

Köpte nyligen senchapulver från Yuko Ono men har inte funnit en lämplig dosering ännu och de flesta koppar har hittills blivit en aning svaga.

Jag vet inte om det är pulverformen i sig, eller om det är det faktum att det är mer än ett år gammalt, som gör att jag upplever att jag behöver så mycket pulver. Det ska bli intressant att se hur länge den här flaskan räcker för mig, men preliminärt så undrar jag om det är så prisvärt det här med 185 kr flaskan. Jag köpte det primärt för att det skulle vara enkelt att ha på jobbet, men jag funderar på om det inte är enklare att ta med mig en kanna och vanligt sencha.

Den senaste koppen blev ganska bra, med en söt och nötig ton, som var förvånande lik matcha. Doften i koppen efteråt är förvånande frisk och söt.