Senchaholic


Category Archive

The following is a list of all entries from the Te i allmänhet category.

Tepaus

20111106-234354.jpg

Det var ett tag sedan jag skrev något här, då jag har haft en liten tepaus. Jag har inte ens druckit utanför bloggandet, trots att jag har haft en massa fint kvalitétste hemma. Hädelse!

20111106-234120.jpg

Annonser

En video om yixingkannor

Jag är lika fascinerad av yixingkannor som jag är av de olika japanska varianterna, samt kopplingarna dem emellan.

The Beauty of Yixing from Brandon on Vimeo.

Featuring Kingston Lam of Orchid Tea House, Brooklyn, NY.

http://kingstonlam.com

Qing Dynasty Duan Ni Shui Ping commissioned by King Rama V of Thailand.


Underbart kallt sencha

Hittade nyligen lite gammalt sencha, som jag tänkte kunde komma väl till pass nu när det blivit varmt. Det irriterar mig att jag inte vet vad det är för sencha, men sött och friskt blev det, vilket den söta, oljiga doften gav mig en föraning om, innan jag ens satt koppen till munnen. Att det var ett chumushi, medelångat, kan ha varit en bidragande orsak, då jag upplever att de sencha som ångats mer blir extra söta vid kallbryggning. Någon som har en annan uppfattning?

20110606-053805.jpg


Köttbulle?

Ringde till en butik vars namn får förbli onämnt, som var listad som återförsäljare för Yuko Ono, för att höra ifall de hade något senchapulver inne. Så här förflöt det samtalet:

– Har ni något senchapulver inne?
– Vad?
– Senchapulver. Jag undrar om ni har något senchapulver inne.
– Köttbulle?
– Nej, senchapulver.
– …(tystnad) näe, jag…förstår inte.
– Ni står listad som återförsäljare för Yuko Ono och ska ha senchapulver. Pulveriserad sencha.
– Jamen ja, vi har sencha och eh…hojicha och de där.
– Jo, men har har ni senchapulver?
– Vad?
– Det är ett pulver i små plastflaskor.
– De där gröna?
– Nja, pulvret är grönt, men flaskan är inte grön. Den är ganska liten med en blå etikett.
– Jaha, de där. Näe…

Till expeditens försvar så får jag säga att hon var väldigt trevlig, tålmodig och tillmötesgående.


Gyokuro från Hoschino Seichaen

20110327-045024.jpgAvnjuter ett gyokuro och funderar över hur årets teskörd kommer att bli påverkad av vad som hänt i Japan de senaste veckorna. Hur kommer teskörden påverkas, och alla familjer som är beroende av produktionen av te i Japan?

20110327-045102.jpgDetta gyokuro är från Yuko Ono, tillverkat av Hoshino Seichaen, och Vid öppnandet av påsen så kommer en härligt bekant söt och oljig doft emot mig, som påminner om varför jag gillar skuggat te så mycket.

20110327-045136.jpgJag brygger det i 50 grader i en minut. Smaken är härligt syrlig och söt om vartannat, med en stark oljig konsistens som ger teet mycket fyllighet och fyller upp munnen, med en aning sträv känsla efteråt.

20110327-045142.jpgAndra bryggningen gör jag i strax över 50 grader, och häller omedelbart upp det, samma sak med den tredje.

20110327-045149.jpgFörsta bryggningen är tveklöst bäst, men de andra två blev en aningens bittra, vilket jag tror beror på den långsamma upphällningen. Även om jag hällde upp omedelbart, så tog det några sekunder för mycket att få ut allt, och den tiden måste också räknas in i bryggtiden. Delvis beror säkert mitt slarv på att jag samtidigt beundrade min nya shiboridashi, tillverkad av en tjeckisk keramikmakare, tillika tenörd, Petr Novák. (Se gärna hans blog: Pots and tea)

Teet är iaf underbart!

20110327-045156.jpg


Avvikande

Det händer att även jag faller ned i påsträsket!


Tillbaka med sencha

Njuter av ett ganska enkelt och billigt sencha, Okuyutaka från Yuuki-Cha.

20110325-092318.jpg

Som många sencha har det en söt doft när det är torrt, och i det här fallet en intensiv godisdoft. (nej, detta är inte smaksatt). Vanligtvis brukar den här doften enligt min erfarenhet bara visa sig i koppen efteråt hos lite dyrare sencha. Men så är det här ett asamushi, dvs lätt ångat te, som jag har begränsad erfarenhet av.

Smaken är ganska söt, med en ton av fisk. Temperaturen är bokstavligen på känn, då jag känner på koppen när det är tillräckligt varmt.

Bryggtiden är 50 sek, 10 sek och strax över 20 sek vardera.

Jag skulle säga att det är godkänt för priset på $14 för 100g, och kan tänka mig att köpa det igen.

 


Ett litet teuppehåll

Under tiden som jag laddar inför kommande inlägg, så vill jag tipsa om följande sida med klipp som visar hur knådningen av japanskt sencha går till. Att Tekoppen kommit tillbaka från sitt uppehåll är något annat att uppmärksamma!

På listan över teer som jag vill gå igenom finns bytena med Tekoppen och Camellia Sinensis Sinensis, men även ett nytt fräscht gyokuro från Yuko Ono.


Teset på jobbet

Återhämtar mig precis från en förkylning, vilket ju så klart resulterat i att jag haft lite svårt att prova något nytt. Men nu så här i slutet när jag nästan är återställd, så har jag tagit ett teset till jobbet. Jag dricker i stort sett inget av det kaffe som finns där längre, vilket har fått mig att må mycket bättre. Ingen mer dålig kaffeandedräkt eller magont som kaffet där är ökänt för att orsaka!

Burken och kannan är från Yuko Ono, koppen från Hibiki-an och sencha från Ki-Ki.


Chaikhana

Jag tog med en kompis till Chaikhana på Svartmang. 23 i Gamla Stan i veckan, vilket var lite av en besvikelse. Jag hade tidigare läst en recension på Tebloggen och hade kanske lite för höga förväntningar.

Min kompis valde ett indiskt svart te, som jag tyvärr missade att notera namnet på, medan jag valde ett grönt te som jag först trodde hette Jiang Xi, men det framkom senare att det egentligen är namnet på provinsen där teet kommer ifrån, så vad det heter vet jag inte heller. Jag vet, den här terecensionen är lika misslyckad som teet vi drack!

Vi fick varsin kanna och kopp, där min kompis fick en lite större klassisk kopp med öra och jag en mindre kopp utan öra, som väl var menat att efterlikna de mindre klassiska kopparna som används i Kina. En liten kopp bara för att det är ett kinesiskt te? Jag föredrar små koppar i allmänhet, oavsett vilket te det är, åtminstone när det gäller te av högre kvalité. Båda teerna kostade strax över 60 kr och var alldeles för svaga, där den felande länken nog var att mängden vatten till mängden te hade fel proportioner, vilket kanske är en smaksak, men då skulle jag gärna vilja brygga mitt te själv. Grace Tea House vinner mot Chaikhana på den här punkten!

Jag beställde även in en croque monsieur som de kallade för croque chaikhana. För 85 kr så förväntar jag mig en smaksensation, men det enda bra med den här mackan var salladen vid sidan om. Brödet var torrt och svårgenomträngligt med skinka, tomat och två sorters ost ovanpå, varav den ena osten var någon slags mögelost.

Ett stort plus för att personalen sänkte priset på min croque chaikhana från 85 till 50 kr när jag påtalade hur torr den var! Det får mig faktiskt vilja komma tillbaka för ett andra test, men då håller jag mig nog till te och något bakverk, det kanske inte är lika riskfyllt.