Senchaholic


Kumamoto Yabe Sencha Shiraore

Från Yuuki-Cha

Detta te innehåller mycket stjälkbitar som blandats med blad och doften i torr form är intensivt gräsig. Så fort vatten träffar teet så kommer dock en bekant algaktig doft fram. Efter upphällning så förstår jag varför det är så bekant, det doftar ju matcha(!) Mycket förbryllande!

Bryggningen gör jag för övrigt på känn, dvs att jag häller upp hett vatten i en kopp, och väljer att hälla i vattnet i kannan när jag måste släppa greppet om koppen efter ett par sekunder. Då brukar det vara runt 70 grader.

Detta är ett chumushi, mediumångat, vilket direkt känns på smaken. Det känns verkligen som mitt emellan ett asamushi och fukamushi, vilket jag inte känt så tydligt hos något tidigare te. Det har en härlig mustig, grönsaksaktig matchasötma och det är ett riktigt trevligt och ovanligt komplicerat sencha för att enbart kosta $8. Det här skaffar jag gärna igen!


Gyokuro från Hoschino Seichaen

20110327-045024.jpgAvnjuter ett gyokuro och funderar över hur årets teskörd kommer att bli påverkad av vad som hänt i Japan de senaste veckorna. Hur kommer teskörden påverkas, och alla familjer som är beroende av produktionen av te i Japan?

20110327-045102.jpgDetta gyokuro är från Yuko Ono, tillverkat av Hoshino Seichaen, och Vid öppnandet av påsen så kommer en härligt bekant söt och oljig doft emot mig, som påminner om varför jag gillar skuggat te så mycket.

20110327-045136.jpgJag brygger det i 50 grader i en minut. Smaken är härligt syrlig och söt om vartannat, med en stark oljig konsistens som ger teet mycket fyllighet och fyller upp munnen, med en aning sträv känsla efteråt.

20110327-045142.jpgAndra bryggningen gör jag i strax över 50 grader, och häller omedelbart upp det, samma sak med den tredje.

20110327-045149.jpgFörsta bryggningen är tveklöst bäst, men de andra två blev en aningens bittra, vilket jag tror beror på den långsamma upphällningen. Även om jag hällde upp omedelbart, så tog det några sekunder för mycket att få ut allt, och den tiden måste också räknas in i bryggtiden. Delvis beror säkert mitt slarv på att jag samtidigt beundrade min nya shiboridashi, tillverkad av en tjeckisk keramikmakare, tillika tenörd, Petr Novák. (Se gärna hans blog: Pots and tea)

Teet är iaf underbart!

20110327-045156.jpg


Aoyagi

Likt Tokujyo Hitotoki så kommer detta te från Yuko Ono, och även detta sencha är ett asamushi, dvs lättångat, som i torr form har lite doft av hö, men som mer går mot oljigt och sött. Bladen är ljusgröna blandat med några få stjälkar, som efter att ha fått dra en stund i varmt vatten, liknar hur maskrosstjälkar korvar ihop sig. Trevligt!

20110324-111648.jpg

Första bryggningen gör jag i 60 grader varmt vatten i 1 min. Andra bryggningen i 70 grader i någon sekund, tredje i 70 grader och 30 sekunder.

Genom alla bryggningar så har det en mycket söt smak, inte i stil med de skuggade teerna kabusecha och gyokuro, men ändå mycket sött, med en svag ton av gräs eller hö långt bak. Rogivande och underbart lätt te som jag redan önskar jag hade mer av!

 

20110324-111854.jpg